Var nästan lite rädd att mitt konto här avslutats på grund av brist på aktivitet, men ICKE! Haha, det var ju inte igår direkt…
Vet egentligen inte varför jag skriver. Inte mycket händer egentligen, inte i det kroppsliga livet i alla fall. Jobba, äta, sova, typ. Kul, ellerva? Men även fast det inte är något uppseendeväckande som händer i mitt liv så går hjärnan på högvarv. John, jobb, vänner, Thailand, familjen, Göteborg, plugg… herrejävlar, det är som ett jävla myller där uppe. Känns som att hjulen snurrar men ingen sitter bakom spakarna typ.
Har ni någon gång känt att ni aldrig får arslet ur vagnen? Ungefär så känner jag nu… Jag vill höra av mig till alla jag älskar, jag vill egentligen inte jobba här till slutet av säsongen, jag vill somna med John varje kväll, jag vill ha ett roligt sommarjobb. Aaaaagh, det är så jävla mycket jag vill och vad fan gör jag?! Sitter hemma på mitt jävla arsle och knappt går ut under två hela dagar när jag varit ledig! Dessutom längtar jag efter John så det känns som hjärtat ska brista ibland. Kallar man det deprission eller? Känner mig… jag vet inte… ledsen kanske? Var det här säsongsjobbet verkligen en dröm?
Egentligen så spelar det ju ingen roll om min säsong här uppe blir det bästa jag gjort eller inte. Jag skulle aldrig förlåtit mig själv om jag aldrig testat i alla fall… så det var rätt, jag vet… nu återstår bara att se hur länge jag ska vara kvar. Jobba måste man, annars kan man inte åka till Thailand den 29 April. Och det är typ tanken på den resan som håller mig flytande just nu.
Så… kom igen nu Klara, var lite positiv för fan… Jag har jätteroliga jobbarkompisar, jag ska åka till Furnäsdalen med John och hans familj den 27:e, jag har en sommar i Västerås att se fram emot, jag och baby har en resa till Thailand att se fram emot och i höst får jag äntligen åka tillbaka till Göteborg!
Jag ska försöka sätta igång det här bloggandet lite igen… ni får kika in lite då och då och kolla vad som hänt… jag lovar att höra av mig! Ta hand om er! (:








